Då allting bara blir mer och mer komplicerat

och alla känslor vänder upp och ner på mig,

har jag inga idéer på vad jag kan skriva om här på bloggen.

Och då jag snart måste komma på något

att ha som projektarbete till skolan,

så blir allting ännu mer jobbigt.

Är det någon av er som har något tips

eller en idé som går att bygga vidare på?

Kom gärna med förslag, öppen för allt :)

   Jag saknar dig så in i helvete <3

Tid... Du är Dig inte lik

Min knutna hand i fickan

Sömn... Jag kräver ingen sömn

Jag vrider Mig på nålar

Om Du var här 
Om Du var här 
Om Jag var där 
Om Du var här 
Idag, igår 
Om Du var här 
Inuti & utanför 
Om Du var här 
Idag, igår 

Tid... Allt ska bli som då 
Jag nöjer Mig med tystnad 
Språk... Jag behöver inget språk 
med tiden på Min sida 

Om Du var här 
Om Du var här 
Om Jag var där 
Om Du var här 
Idag, igår 
Om Du var här 
Inuti & utanför 
Om Du var här 
Idag, igår igen 

Tid... & all Min energi 
slösar Jag på nålar...

   Jag älskar dig <3

Jag trodde jag kunde lita på att allt kunde bli som förr,

eftersom det var du som sa det.

Jag trodde på allt du sa och litade på dig, för du var det enda jag hade.

Men när sanningen kryper fram sa du bara det för att du

trodde att världen kretsade runt dig.

Du förstörde en del av min kropp som inte går att bygga upp.

Du sa att du alltid fanns där, men det enda du gjorde var att sprida hemligheterna vidare.

Jag hoppades att allt kunde bli bra, om jag hade dig.

Men du bara lekte med mina känslor.

Efter dig har jag knappt kunnat se mig själv i spegeln förrän nu.

Nu när jag har äkta vänner som fångar mig när jag faller

och stöttar mig när det blåser.

Det är inte jag som ska ta all skit som du lagt på mig.

Jag ska skölja ut det i sanden och gå vidare som den starka människa jag vill vara.

Nu när jag skriver det här tänker jag tillbaka

på allt vi kunde ha haft och allt som vi kunde ha om vi hade fortsatt i rätt riktning.

Men det var inte JAG som förstörde det. Det var du.

Livet utan dig har varit hårt, men jag kämpar för att resa mig varje dag.

   Jag kan om jag vill <3

Jag vet att jag har gjort misstag i mina dagar,

men att förlora dig var nog det värsta jag gjort.

Jag såg alltid upp till dig, du var det finaste jag hade.

Alla minnen vi delar, alla hemligheter som stannat mellan oss,

vart tar de vägen nu? Kommer allting läcka ut till alla vi båda känner,

eller kommer du bara glömma av dem?

Du ska veta att det var ett tungt beslut att ta steget och gå ifrån dig,

men om du inte vill ha med mig att göra, så ska jag inte hindra dig från att gå.

En viktig sak i livet är att kunna gå vidare ut depressioner och jobbiga situationer.

Jag har inte den egenskapen, men jag försöker verkligen.

Jag avgudar de som kan, trots att det är sådana som går ifrån mig som har styrkan.

För jag vill verkligen kunna göra det.

Jag vet att jag borde vara glad, för det är trots allt min födelsedag,

men det gör inte saken bättre. Jag vet att jag ska strunta i vad alla säger,

men jag kan inte.

Allt jag kan är att se bakåt i tiden och tänka att det blir nog bättre till slut,

allt jag behöver är någon som stöttar mig.

   Jag önskar du kunde se <3

Jag försöker stänga ögonen, för att inte behöva se allt som händer.

Men när jag sluter ögonen så ser jag bara dig.

Dina ögon som lyser starkare än solen och ditt leende som får mig att smälta.

Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att få det hela på rätt håll,

men allt jag kan göra är att hoppas, falla och resa mig igen.

För oavsett vad du säger, så kommer det alltid finnas en plats i mitt hjärta

som ingen får ta. Ingenting kan ersätta den du är, var och alltid kommer att vara.

Det är så mycket jag mer skulle vilja berätta för dig, men inte utan

att du pratar med mig. Så snälla, om du läser det här, skicka ett sms/

ring/pm på facebook, vad du vill. Jag vill bara veta att allt är okay. 

   Jag önskar jag kunde hjälpa...

And I love you more 
Than I did before 
And if today I don't see your face 
Nothing's changed no one can take your place 
It gets harder everyday 

Say you love me more 
Than you did before 
And I'm sorry it's this way 
But I'm coming home 
I'll be coming home 
And if you ask me I will stay 
I will stay 

Tårar... Allt jag ser är tårar...

Ibland undrar jag vad fan jag håller på med. Varför håller jag på och fegar ur hela tiden? Och varför i helvete låter jag inte mig själv ha lite roligt? Varför ska jag alltid vara den som sitter ensam och kollar på väggarna istället för att ta mig för saker och göra någonting. Jag menar, varför kan jag inte ta en heldag ute garaget och fixa med sådant jag tycker är roligt? Istället för att sitta inne vid datorn och kolla på gamla bilder som får mig att må jättedåligt, dagarna blir inte längre och bättre för det. Det har aldrig tagit emot så mycket att göra något roligt innan. Men när allting blev fel, med vänskapen och allting, så stängde jag in mig själv i det som var negativt, och såg inte allt positivt som är runt omkring mig. Dock ser jag fortfarande inte det positiva, men jag försöker. Snart blir jag ett år äldre, vilket ger ett nytt år med nya erfarenheter, om jag inte låter det ta slut nu. Men utan svek och tårar lär man sig inte att uppskatta det man har, och har man inte tråkigt så lär man sig inte att uppskatta de roliga stunderna i livet.

(skolfotot)   Without you, my world would stop turning.

Jag kan inte med ord beskriva vad jag kände när jag såg dig för första gången.

Jag kan inte förstå att jag lät mig själv känna den känslan igen.

Det är inte konstigt att jag mår som jag mår efter alla dessa svek.

Alla dessa löften, vart tog de vägen?

”Jag kommer stanna hos dig för evigt”, du hade rätt, för tiden har runnit ut.

Men en dag lär du komma till ett tillfälle där även du känner saknad. En saknad som inte kommer gå att hjälpa. Du har förlorat alla dina chanser. Och även om du kommer krypande tillbaka så kommer jag inte ta emot dig. Det finns inget sätt att åtgärda det. Våra dagar är över. Jag saknar den vänskap som vi hade. Du var den jag kunde prata med när det gällde privata saker. Men nu är det över. Jag är nedbruten och förkrossad. Jag kommer aldrig kunna bli den där glada och positiva tjejen igen. Inte utan en stöttande hand vid min sida som visar mig rätt riktning och hjälper mig genom alla sorger och depressioner.

Jag skulle bara vilja tacka dig för allt. Alla de gånger du tröstat mig när jag varit ledsen, alla de leenden du skapat, alla gånger du fått mig att le när hoppet tagit slut.

Om jag bara kunde, så skulle jag.
Men jag kan inte…

   Can't you see, you're beautiful to me <3