Visst, jag kanske har hatat dig.
Förbannat dig för att du sagt något jag ansett var helt onödigt.
Men när du gick insåg jag vad jag tappade.

Du var den enda som förstod mig,
den enda jag kunde prata ut med.
Du var den enda som fick mig att resa mig efter att ha fallit
om och om igen.

Jag hatar mig själv för allt jag sagt till dig.
Alla ord som kom ur min mun var sådant som
dök upp hjärnan efter allting som hänt, och du vet vad jag syftar på.

Jag skulle ha stängt inne mig själv,
tänkt igenom vad fan jag gjorde,
och vad i helvete gjorde jag?

Jag satte mig och grät.
När ingen ser gråter jag som ett barn.

Jag har slutat tro att allt löser sig.
För det gör det inte. Inte en chans.
Att komma till denna nivån var lätt,
men att ta sig tillbaka till det jag en gång var,
det är ett väldigt stort steg.
Ett steg som inte jag har kapacitet eller ork till att ta.

Jag förlorade en vän, en äkta vän.

Ännu en vecka är påbörjad och jag är så trött man bara kan bli.

Helgen har varit helt underbar!
I fredags skruvade jag med rallybilen, och lastade den inför lördagens tävling.

I lördags var vi ju då på tävling i Gripenberg - Tranås.

Pappa hade startnummer 16, och slutade på en 4e plats.

Jag var ute och fotade under tävlingen.

Blev runt 594 bilder, dock runt 50 bilder på natur och så.

Så lördagskvällen spenderades med en massa redigering.

Från när jag kom hem vid 7 till ungefär kvart i 12 satt jag och redigerade bilder

från ss2.

I söndags satt jag och redigerade från att jag vaknade, halv 9-9, till 5 ungefär.

Så det blev en heldag+ en helkväll med bara redigering. 

Nu blir det skolan fram till 3 ungefär, sen ska jag åka hem och kanske ut

och skruva med pappa. Får se hur det går.

Hoppas alla får en jättebra dag! För det kommer nog jag ha :)

   "you're all I need, but i'm not what you seek" <3

Jahapp. då sitter man här igen, efter en veckas lov.

Nya slingor i håret och inte ett dugg utvilad.

Lovet har mest bestått av skador och rally,

lyckades slå i hälen ganska ordentligt i lördags (veckan innan lovet)
och rally hela denna helgen (fredag-lördag och måndag)

I fredags åkte vi upp till Norrköping för att anmäla och besikta

till lördagens tävling - Himmelstalundssprinten. 

Under lördagen kördes tävlingen och vi gick ut som startnummer 140.

Vi slutade på en elfte plats av ca 30 anmälda.

Själva vägen var ganska uppkörd, men vi tog oss runt utan några större skador.

I måndags (igår) var vi i Vimmerby för att köra första

deltävlingen i Energicupen - Emilsnurren.

Vi hade denna gången startnummer 42.

Vägen blev lite spårig, men inte alls lika uppkört som Himmelstalund.

Vi slutade denna tävlingen på en 9e plats, och snabbaste 240.

Har "lyckats" missa bilsport performance and custom motor show detta året

på grund av rallyt.

Jag får försöka ta mig dit nästa år..

Denna veckan kommer bestå av skola tisdag-fredag

sen idag blir det stallet en stund.

Resten av veckan har jag ingen större koll på,

men det kommer nog bli bra.

På lördag är det rally som gäller.

Denna gången i Gripenberg-Tranås.

Denna tävlingen kallas "Skogsåket" och pappa ska köra där
jag följer med som servicepersonal/fotograf. 

Nu ska jag fokusera lite på skolan och göra någon hörförståelse.

Ha en underbar dag!

   Live your dreams - be a winner <3

Jag kan inte hjälpa att jag känner såhär för dig.

Det du byggde upp hos mig, det är för starkt för att bryta ner igen.

Jag önskar jag kunde ta tillbaka allting jag har gjort, vad det än är.

Sanningen kommer och äter upp mig inifrån.

Det här håller inte i längden, det kommer raseras innan det ens börjat.

Jag har kämpat. Kämpat för det som kändes rätt.
Jag är inte beredd att falla igen.

   "You're everything that crosses my mind" <3

Jag har så himmelens mycket jag skulle vilja säga,

men jag vet inte hur jag ska säga det för att formulera det rätt.

  För det första måste jag säga att jag tycker väldigt mycket om dig,

och om du läser detta så tror jag att du vet vem du är,

men jag kan inte säga ditt namn för det skulle

förstöra mer än det som redan är förstört.

Grejen är att jag verkligen inte vill ha det såhär.

Jag saknar dina sms på kvällen innan jag ska sova,

jag saknar dina roliga kommentarer till typ allting.

Jag saknar hela dig.

  Jag tror att jag är anledningen till att vi är där vi är idag.

Jag är för feg för att låta dig få det du vill,

för att jag inte mår som jag ska.

Men jag hoppas att du ser det här och att vi kanske kan börja om igen?

Jag vill att vi ska vara vänner, även om det känns långt borta.

  Efter allt som hänt den senaste veckan vet jag

inte hur mycket mer jag kan skriva.

Jag hittar inte de rätta orden men jag hoppas att någon förstår.

 Jag vill säga så mycket, men får inte fram ett ord.

På grund av personliga skäl så har jag valt att inte blogga

på ett tag, men har nu tänk att ta upp det igen. 

Jag har under mitt blogguppehåll vart med om många förändringar,

som förändrat både min livsstil och mina tankar på mig själv.

Och ja, det har både vart till det positiva och det negativa.

För ungefär tre veckor sedan slog jag i svanskotan ganska ordentligt,

och det fick mig att kunna prestera aningens bättre inom ridningen och så.

Men inom skolan har det inte förändrats så jättemycket.

Visst, jag har ganska lätt för det. Men även jag har baksidor.

Den senaste veckan har jag inte haft så mycket för mig,

då det har varit en ganska olycksdrabbad vecka.

Började med att moppen gav upp i måndags på vägen ut till bussen.

I tisdags hade jag dressyrträning, och det gick faktiskt riktigt bra.

I onsdags gjorde jag inte så mycket. Satt mest vid datorn och slöade.

I torsdags (igår) var jag hemma hela dagen pga illamående.

Kollade på film, mandomsprovet, och en massa tv serier.

Idag ska jag vara i skolan en stund, sen åka hem och rita

till en tårta som jag ska göra nästa helg. 

Jag började skissa lite igår, men ska utveckla det mer ikväll.

Hoppas alla får en bra fredag, och en trevlig helg.

Själv ska jag göra så gott jag kan.

   ill keep on fighting until the end <3

.. att du står vid ett vägskäl och inte vet vilken väg du ska gå.

Alternativen du har är att antingen träffa personen eller inte.

Just nu står jag vid det vägskälet, och väntar på besked från

antingen mig själv eller någon annan.

Genom att leta efter för- och nackdelar,

genom att leta efter saker som kanske kommer hända,

det är här jag är nu.

Det som har hänt, det har hänt. Det är inget jag kan ändra.

Men man kan ångra. Trots att det är för sent.

   Klockan går, men jag står kvar och väntar.. <3

Jag har bara lust att sjunka genom marken.
Jag har gjort fler misstag än vad jag kan räkna till.

Mina misstag kommer när jag är osäker på mig själv,

och då kan jag inte kontrollera mina handlingar.

Jag har gått med tankar som inte är tillåtna,

jag har skadat mig själv och mitt psyke.

Men jag kan inte kontrollera mig själv,
och jag hatar det.

Jag ångrar allt jag gjort och jag känner att;
om jag kunnat skulle jag återställa allt.

Jag har inte den möjligheten och

det skrämmer mig att jag inte vågar inse sanningen.

Jag kan inte sluta tänka på dig,

och jag vet att jag aldrig kommer få dig.

Men jag kan inte hjälpa det..

 du hittar mig där spåren slutar.. <3