Jag trodde jag kunde lita på att allt kunde bli som förr,

eftersom det var du som sa det.

Jag trodde på allt du sa och litade på dig, för du var det enda jag hade.

Men när sanningen kryper fram sa du bara det för att du

trodde att världen kretsade runt dig.

Du förstörde en del av min kropp som inte går att bygga upp.

Du sa att du alltid fanns där, men det enda du gjorde var att sprida hemligheterna vidare.

Jag hoppades att allt kunde bli bra, om jag hade dig.

Men du bara lekte med mina känslor.

Efter dig har jag knappt kunnat se mig själv i spegeln förrän nu.

Nu när jag har äkta vänner som fångar mig när jag faller

och stöttar mig när det blåser.

Det är inte jag som ska ta all skit som du lagt på mig.

Jag ska skölja ut det i sanden och gå vidare som den starka människa jag vill vara.

Nu när jag skriver det här tänker jag tillbaka

på allt vi kunde ha haft och allt som vi kunde ha om vi hade fortsatt i rätt riktning.

Men det var inte JAG som förstörde det. Det var du.

Livet utan dig har varit hårt, men jag kämpar för att resa mig varje dag.

   Jag kan om jag vill <3